Församlingens historia

I Adelövsbygderna har det vid sidan av svenska kyrkans verksamhet funnits en andlig verksamhet allt sedan roparrörelsen framträdde på Stötarps ängar under 1840-talet. Åsens missionsförening bildades 1863/64 och byggde det första missionshuset i bygden. Det åtföljdes senare av missionshus i såväl Ryd som Björstorp. Under 1870-talet började baptismen att få insteg i bygden och tankarna om vuxendop och den fria församlingen skapade längtan och intresse. Fler kom till tro men olika inställningar till den nya förkunnelsen ledde även till en del splittringar inom de verksamma församlingarna.

I södra delen av socknen bildades Adelövs Baptistförsamling 1891 som 1936 lämnade Baptistförbundet och blev en fristående församling med samverkan inom pingströrelsen. Den levde kvar under namnet Sion-församlingen i Sötåsa tills den 1996 förenades med Betanianförsamlingen, Hult, i Adelövs Pingstförsamling.

I norra Adelöv började en grupp trossyskon regelbundet samlas till bön och nattvard redan i början av 1890-talet. En del i gruppen tillhörde missionsförsamlingen i Ryd medan andra stod utan församlingstillhörighet. De ägde alla en andlig längta om att få uppleva mer i sitt kristna liv och även för denna grupp blev förkunnelsen om det baptistiska troendedopet central och 1901 hölls en dopförrättning där 12 personer döptes i sjön Vänstern. Senare på året bildades Betaniaförsamlingen med en klar baptistisk dopsyn men utan anslutning till något större samfund och med öppet nattvardsbord för alla troendedöpta. Snart förekom såväl andedop som helbrägdagörelser i församlingen. Man skulle kunna kalla Betania för en pingstförsamling före den tid, då pingströrelsen kom till Sverige. När denna kom till vårt land sökte Betaniaförsamlingen som en av de första kontakt med den nya rörelsen.

Adelövs Pingstförsamling bildades 1996 genom att Betaniaförsamlingen i Hult och Sionförsamlingen i Sötåsa gick samman i en gemenskap.

Vill du läsa vidare om hur pingstförsamlingarna har utvecklats i vår bygd kan du länkade dig vidare till den 100-årsberättelse som Gunilla och Göran Nogenmyr skrev för tio år sedan. 100 år av Guds nåd

Ett andligt hem

Sista gudstjänsten i Betania, Hult, före om-och tillbyggnaden (30 juni 2013)

Betania blev namnet på den här byggnaden. Vid 1900-talets början hämtades många bibliska namn till de församlingar som bildades runt om i Sverige.
I Tranåstrakten fanns namn som Tabor, Sion, Filadelfia, på andra håll Tabernaklet,Betel m.m.
Betania var en by några km utanför Jerusalem på väg mot Jeriko. Där fanns tre syskon som Jesus ofta besökte. Hos Marta, Maria och Lasarus var han en välkommen gäst.
De tre syskonen kom att representerar tre sidor av det kristna livet.
Marta, var den som såg till att det fanns mat på bordet, hennes omsorger låg mer på det praktiska planet, hon hade säkert önskat att hon kunnat sitta ner mer
vid Jesu fötter” och lyssna till Jesus som systern gjorde.
Maria representerar den som tog del av undervisningen, Brodern Lasarus blev sjuk och dog, Jesus uppväckte honom från de döda och han får representera Jesu underverk, hälsa och liv som utgick från mästaren.

Joh 12:1-3
Sex dagar före påsk kom Jesus till Betania där Lasarus bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en måltid för honom; Marta passade upp, och Lasarus var en av dem som låg till bords med honom.
Maria tog då en hel flaska dyrbar äkta nardusbalsam och smorde Jesu fötter och torkade sedan dem med sitt hår och huset fylldes av doften från denna balsam.

Betaniaförsamlingen i Adelöv har sin början redan under 1890- talet. Några trossyskon samlades till möten och nattvardsfirande. Evangelistsystrarna Anna Molin och Ida Olsson från baptistsamfundet besökte Adelöv, De förkunnade det baptistiska dopet och 31 dec 1901 bildades en baptistförsamling ( enl. protokoll).
1901- 30 juni - samma datum som idag- hade 12 personer döpts till Kristus i sjön Vänstern. Då församlingen bildades var man 23 medlemmar, 1934 var det 280 medlemmar, den hittills högsta siffran över medlemsantal.

Församlingen saknade lokal men 19 april 1902 beslutades att bygga ett kapell med namnet Betania. Bröderna Karl och Gustav Johansson i Hult skänkte tomten. Man startade arbetet omedelbart och så snabbt som efter 4,5 månader hölls invigningshögtid 30-31 aug samma år1902. Byggkostnaden var 1881 kr.

Byggnaden har senare tillbyggts och renoverats vid ett flertal tillfällen. På grund av de långa avstånden i socknen och avsaknad av fortskaffningsmedel byggdes senare utpostkapell i Kvatarp och Skog.

Församlingen samarbetade med Sion i Sötåsa och 1996 bildades Adelövs pingstförsamling och de båda församlingarna, Sion Sötåsa och Betania Hult, blev en församling.
Verksamheten bedrevs tills för ett par år sedan i Sion och Betania, men de sista åren har Betania varit den lokal som varit församlingens hemvist, sedan Sionkapellet såldes,
Betania, har varit platsen där många andliga upplevelser har ägt rum, Lokalen är en helig plats för många som mött Jesus till frälsning, andedop, förnyelse och också hälsa och läkedom för kropp och själ.

Andens nådegåvor, som kännetecknat pingströrelsen, kom tidigt till Adelöv och år 1906, som anses som pingströrelsens genombrott, höll man de första tältmötena här, där pingstens budskap var huvudtemat, Den Helige Ande har varit utgjuten över församlingen och den har varit ett andligt hem där både karaktärerna Marta, Maria och Lasarus symboliskt har levt.
Som lokalerna varit hittills, har det ju som bekant varit lite tungarbetat för ”Marta”- serveringsgrupperna har haft det tungt och nu kanske det kommer att bli mer tid över för den personalen att också sitta vid Jesu fötter och lyssna.

Vår förhoppning och tro är att den nya lokalen kommer att bli ett andligt hem där Jesus kan möta till frälsning, där mänsklig omvårdnad, och hälsa och läkedom från Gud skall flöda över besökarna.

Jer 29:11-13.
Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: Välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. När ni åkallar mig och ber till mig, skall jag lyssna på er. När ni söker mig, skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig, skall jag låta er finna mig, säger Herren.

Göran och Gunilla Nogenmyr.